Footprints in the sand

Leona Lewis ljuva stämma är underbar. En riktig "må bra" låt som får mig på bättre tankar i mina mörka stunder.Om du inte har hört den så passa på. Du blir inte besviken!
http://www.youtube.com/watch?v=dCsZNalcaXM&ob=av3n

Sticka meras sockklubb

Så var jag äntligen medlem i sockklubben. Ett krav för medlemskap är att du måste ha en blogg. Och det har jag ju nu.Har kollat runt lite och läst en del stickbloggar. På något vis så är väl min tanke att jag nån dag ska ha en riktigt fin stickblogg jag med.Jag är helt novis som bloggare så det får ta sin tid.
Jag brinner för mitt stickande just nu. Har väl alltid handarbetat, men mest virkat. För två år sedan virkade jag trekantssjalar i parti och minut. Sen förra vintern testade jag att sticka ett par sockar, mina allra första! Jag blev fast! Sen har jag stickat en del sjalar, mössor och en massa sockar. När familjens lådor är fulla stickar jag och ger bort. Uppskattat av såväl vänner och bekanta som ideella organisationer. Mina skåp är fulla av garn, ju mer garn desto rikare känner jag mig!  
                                                            Mina senaste färdiga alster:

                                              

Dragspelssockarna är stickade i ett garn som heter Araucania. 

Mössan är stickad i garn från Östergötlands ullspinneri. Färgerna heter ljus karamell och mullvad

Garnet till dessa två är inköpta hos Garnkorgen.

Mitt senaste inköp var ullgarn i flera olika nyanser från Ullcentrum på Öland. 

Garnet bara ligger där och väntar! 

Här är ditt liv

Slötittade på detta program mellan mina aviga och räta igårkväll. Va inställd på att få följa någon pompös skådis från dramaten. Men så blev jag glatt överraskad då Lena-Marie Klingvall va gäst! Jag visste vem hon var innan programmet, men har väl inte funderat så mycket på hennes liv. Jag blir så glad när jag ser människor som trots handikapp kan vara så levnadsglada. Hon får frågan hur ett liv med armar skulle kunna vara och hennes svar var klockrent...... Då hade jag kunnat ha två stickningar igång samtidigt.... För dej som inte vet vem denna tjej är kan jag tala om att hon föddes utan armar och med ett ben kortare än det andra. Hon lever ett liv som vem som helst. Det vi gör med våra händer, det gör hon med sina fötter.Hon stickar med fötterna! Nästa gång jag irriteras över att mina maskor halkar omkring ska jag tänka på hur det skulle vara att plocka upp dom med tårna....

Så var det dax för det första raderna att publiceras! Som ny bloggare får jag se var det här leder. Kanske blir jag en inbiten bloggare eller så rinner det ut i sanden. Hur som helst, ett försök tänker jag göra i alla fall! Jag kommer att delge er delar av mitt liv, min vardag med såväl glädje som sorg, tänkte också få med en del av mitt stora intresse, Stickning! Kanske dyker det upp ett och annat foto på mina alster!