Glädjetjut #2

Fick världens bästa, gladaste besked igår. Våra vänners lillpingla har tagit ett cancerprov och efter 2 1/2 års kämpande visar provet INGEN CANCER!!!!!!! Lillpinglan kan slänga sina mediciner! Hon är en sån fighter, har trotsat döden flera gånger. Blir tårögd vid tanken på detta fantastiska! Finaste lilla pinglan!

Idag kom det!

Som jag har väntat!
Jag trodde nästan att jag hade blivit bortglömd i sockgarnbytet. Men idag va brevlådan full! Tjocka brev till gubben och sonen och ett stort, grönt vadderat brev till mig!

Ett fint nystan ljusrosa melerat Online garn, en underbar härva handmålat sockgarn från Litet nystan och strumpstickor från Knit pro. Tack snälla Eva! Jag är mycket nöjd med mitt byte!
Det är som de säger "den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge!"

På stickfronten hos mig har fler vantar blivit klara. Två par till som dotterns kompisar ska få.

Igår var jag på stickcafe hos Margot på Vävduon. Lika trevligt som vanligt! Jag stickar för tillfället barnsockar av restgarner. Svägerskan är aktiv i Röda korset och de ska ha lotteri på första advent. Jag fyller på prisbortdet med lite sockar!

Till sist vill jag tala om att lillpinglan fortfarande är kvar på sjukhuset. Hennes lever mår inte bra och läkarna har nu tagit hjälp av sina kollegor runt om i landet för att ställa en diagnos. Hon är dock liter piggare men fortfarande dålig.

FUCK CANCER!

FUCK CANCER

Jag säger bara FUCK CANCER! Jag har hela dagen gått med en klump i magen. Lilla pinglan som har leukemi är dålig igen.
Hon skulle läggas in i Umeå och göra en operation i måndags, men det blev inget för hon var tillräckligt pigg för det. De senaste dagarna har hon blivit sämre. Idag blev det ambulanstransport upp till Umeå. Hon är riktigt dålig....

Och jag som hade tänkt skriva ett positivt inlägg om min dag då jag fick trevligt besök av finaste Johanna , och nu blev det bara tråkigheter.... Det är så lätt att man skriver om det som hjärtat är fullt av, och just nu är det lillpinglan och hennes familj.

Lördagkväll i all ensamhet....

Men fy så trist det låter. Jag tycker att det är skönt att få vara ensam hemma. Ensam är jag ju egentligen inte, min allra bästa vän Ozzy är ju här! Men en hund i huset blir det aldrig ensamt.

Vi har haft festligheter på byn idag. Den årliga bydagen med marknad, uppträdanden med pub/dans som avslutning. Ungdomarna är ute på byn nu i kväll med sina kompisar. Och gubben tog en tur bort till festplatsen för att ta sig en öl. Själv tog jag en långpromenad med Ozzy och ska nu hoppa in i duschen innan jag kryper till sängs. 

Ska upp tidigt i morgon och skjutsa min vän V till sjukhuset. Hon ska byta av sin sambo som är med lilla pinglan på barnavdelningen. Pinglan som har leukemi fick 40 graders feber inatt och fick akut åka in. Hon får då vara med om det mesta den lilla gumman.

Lite gott och blandat

Har fått lite perspektiv på tillvaron, fått en hel del gjort av det som legat på. Känns skönt!

Veckans höjdpunkt har varit ett besök hos småpinglorna och deras lillebror. Den äldsta pinglan, hon som har Leukemi mår som en prinsessa just nu. Helt underbart att få rå om henne och hon var sitt gamla vanliga jag. Men nästa behandling närmar sig och då vet vi ju att situationen blir en annan. Bara två cellgiftsbehandlingar kvar nu och sen blir det i tablettform. Håll ut nu gumman!

Jag har börjat sticka en sjal. Mönstret heter Kevät, betyder vår på finska. Ett jätteroligt mönster! Garnet är från Rowan. Pure wool 4 ply färg nr: 402. Lite trist med grått kanske, men jag hade inget annat garn som passade. Första gången jag stickar med detta garn och jag gillar det! Ett helhärligt garn.

Idag tog jag och gubben Ozzy med oss och drog till skogs. Vägen blev tillslut oframkomlig av allt regn så vi fick gå den sista biten. Vårt ärende var att titta om mössen ätit upp det som planterades ifjol efter avverkningen. Vi hamnade mitt i ett murkelparadis! Det var murklor överallt! Jag är ingen svampplockare i vanliga fall, men dessa delikatesser kunde jag inte lämna! Hundbajspåsar kan vara bra till mycket! Vi hade två proppfulla påsar med oss hem. Stora härliga murklor. Säkert 3 kg! Nu ska jag sätta igång att rensa och förvälla.

Det hjärtat är fullt av talar munnen, Luk 6:45

Jag tror att jag ändrar lite på denna bibelvers. Det hjärtat är fullt av skriver fingrarna! Det är så lätt att raderna här på bloggen handlar om vad som fyller mitt liv just för stunden. Det som var tänkt som en stickblogg förändrades när vi blev med hund. Och imellanåt är det en ventil att just få lätta på hjärtat när det behövs. Fast samtidigt vill man ju inte bli för privat och lämna ut sig själv och nära och kära.
Modos ödesmatch ikväll som är så otroligt viktig har kommit lite i bakgrunden. I mina tankar finns en liten tjej på 2 år och 3 månader som fick diagnosen leukemi i augusti. Hon är nu inne på sin fjärde vecka på sjukhuset. Hon piggar inte på sig, det blir liksom bara nya komplikatoner hela tiden. Med henne på sjukhuset finns pappa och hemma väntar mamma, lillasyster och en nyfödd lillebror.
Kämpa på Pinglan! Du klarar dej igenom det här!

                                  

Livet är verkligen inte rättvist....

Jag har ju tidigare skrivit om våra grannars lilla barnbarn som har Leukemi. I måndags var det dax för en ny behandling i Umeå. Hon har inte piggat på sig. Kräks hela tiden, händer och fötter är som ballonger och så verkar det som om hon fått en ny propp i benet..... Jag vill bara gråta. Stackars lilla pinglan. Fy va du får vara med om. Det är inte rättvist.

Julpynt och småpinglor

Lördagmorgon och klockan är åtta. Alla sover utom jag. Ozzy ville ut halv sju, vi kröp ner igen och sen ville han göra morgon kl halv åtta. Nu har den lille svikaren krypit in i bilburen och tar sig en liten lur. En ganska vanlig och lagom morgon hos oss. Har fått min första kopp kaffe och är nu redo för dagen. Dagens stora uppgift är att plocka undan allt julpynt och byta gardiner och dukar här hemma. Man blir ju som ganska less på alla rödklädda nissar som står överallt. Det är roligt att få pynta, men ack så skönt att få förpassa de små nissarna till källaren igen.

Vi umgås mycket med våra grannar. Bättre grannar kan man inte ha. Vi hjälps åt med det mesta. Den 39åriga änkan med tre busiga söner är som en del av vår familj. Ett naturligt steg när hennes man dog i en arbetsplatsolycka 11 dagar efter deras bröllop. Dettta hände för snart 5 år sedan och det tog hårt på alla i vårt samhälle. Alla hade på nått vis en relation till någon i familjen.
Nedanför oss bor ett par med tre utflugna barn och snart 5 barnbarn. Som jag tidigare har skrivit så drabbades ett av grannens barnbarn av leukemi i augusti. Grannarna har nu besök av sin dotter med sambo och två underbara småpinglor på 1 och 2 år som snart får en lillebror! Det är 2 åringen som har leukemi och hon har varit så sjuk. Flera gånger har hennes liv hängt på en skör tråd. Nu är hon dock inne i en bättre period och familjen kan hitta på nått. Dessa två småtjejer har också speciella platser i min familjs hjärta. Och det är jobbigt när vi inte kan träffa dem lika mycket som tidigare. Jag ser fram emot att få kramas lite med dem senare idag. Så ser min dag ut! Hoppas att du får en bra dag du me´!