Vem hade trott det?

Drog iväg in till stan med vovven i ottan igår. Ozzy hade tid för kastrering och vi skulle vara där redan kvart i åtta. När jag träffat veterinären och lämnat honom for jag in till stan. Inga affärer öppna så jag satte mig på cafe UH, drack kaffe, stickade och hade det allmänt bra! Jag uträttade några ärenden och gick förbi garnaffären på nygatan. Tänkte bara titta vad som fanns i skylten, men gick in eftersom det satt några stickerskor där inne. Det var bara att sätta sig ner och sticka lite till!
Jag kände igen en av stickerskorna, men kunde inte riktigt placera henne. Så bekant....
Det visade sig att det var Louise Hoffsten!
Hon var i stan för att hålla en föreläsning om sin MS. Hon pysslade mycket tidigare och ville nu ta upp det igen. Och stickningen är bra träning för händerna. Hon hade precis köpt garn och börjat sticka en mössa. Känns lite skoj att JAG har gett henne goda råd och hjälpt henne att få till de krånglande avigmaskorna! Vem hade trott det!

Ozzy va ordentligt ordentligt medtagen igår. Trött, men hade svårt att komma till ro. Natten har också varit orolig, men nu på morgonen är han sig själv igen. Hämtar sockar på löpande band!
Det känns gott att det här är gjort nu.

Idag kom det!

Som jag har väntat!
Jag trodde nästan att jag hade blivit bortglömd i sockgarnbytet. Men idag va brevlådan full! Tjocka brev till gubben och sonen och ett stort, grönt vadderat brev till mig!

Ett fint nystan ljusrosa melerat Online garn, en underbar härva handmålat sockgarn från Litet nystan och strumpstickor från Knit pro. Tack snälla Eva! Jag är mycket nöjd med mitt byte!
Det är som de säger "den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge!"

På stickfronten hos mig har fler vantar blivit klara. Två par till som dotterns kompisar ska få.

Igår var jag på stickcafe hos Margot på Vävduon. Lika trevligt som vanligt! Jag stickar för tillfället barnsockar av restgarner. Svägerskan är aktiv i Röda korset och de ska ha lotteri på första advent. Jag fyller på prisbortdet med lite sockar!

Till sist vill jag tala om att lillpinglan fortfarande är kvar på sjukhuset. Hennes lever mår inte bra och läkarna har nu tagit hjälp av sina kollegor runt om i landet för att ställa en diagnos. Hon är dock liter piggare men fortfarande dålig.

FUCK CANCER!

FUCK CANCER

Jag säger bara FUCK CANCER! Jag har hela dagen gått med en klump i magen. Lilla pinglan som har leukemi är dålig igen.
Hon skulle läggas in i Umeå och göra en operation i måndags, men det blev inget för hon var tillräckligt pigg för det. De senaste dagarna har hon blivit sämre. Idag blev det ambulanstransport upp till Umeå. Hon är riktigt dålig....

Och jag som hade tänkt skriva ett positivt inlägg om min dag då jag fick trevligt besök av finaste Johanna , och nu blev det bara tråkigheter.... Det är så lätt att man skriver om det som hjärtat är fullt av, och just nu är det lillpinglan och hennes familj.

Tisdag igen

Jag känner att jag håller på att tappa greppet om mina lediga tisdagar. Jag har ju lovat mig själv att bara göra upplyftande saker, träffa människor som får mig att må bra och tänka på mig själv i första hand. Två tisdagar i rad har jag fuskat nu. Måste skärpa mig, annars är det lika bra att jobba heltid igen!

Igår kväll åkte jag till Margot på Vävduon. Hon ordnar stickcafe varannan måndag. Hur perfekt som helst! Vi var 4 stickerskor härifrån som följdes. Jag lovar att det var inte sista gången! Kommer nog att fara så ofta jag kan. Det är så perfekt med stickcafe på en garnaffär. Bara att köpa lite garn när man inspireras och vill börja nått nytt.
Jag tog med mig mitt vinstgarn, se tidigare inlägg. Jag köpte ett liknande garn som jag ska sticka en sjal av. Vinstgarnet ska bli en del av sjalen. Projektet är fortfarande inte påbörjat, då jag stickar vantar på löpande band. Just nu ett par blåmelerade till en annan av dotterns kompisar.

It´s been a long time....

Nu var det verkligen länge sedan ni hörde något från mig. Men jag har inte haft inspiration och ork att skriva något. Jag följer flera bloggar och ser att det är fler än jag som kämpar sig igenom dagarna.

Min svärfar fick somna in i torsdags. Det är med blandade känslor. En stor sorg och saknad över att denne fine man är borta för alltid, men samtidigt känslor av lättnad över att hans kamp är slut. Han behöver inte lida längre. Det känns också skönt att han fick dö hemma, precis som han ville. Men han fattas oss!

Hur ser det ut på stickfronten då?
Jo, det är vantar som gäller. Hittade ett så fint mönster med flätor på översidan. Så fina och så roliga att sticka.

Vantar till dottern

Har även hunnit sticka ett par som ska bli en present
till dotterns kompis!

Och fler vantar lär det bli, för de är så roliga att sticka!

Jag vann!

Bästaste Lisa har ju så fiffigt ordnat med ett online stickcafé på Facebook. För några veckor sedan utlyste hon ett online kalas för att fira att cafét har 1750+ medlemmar. Alla som anmälde deltagande hade chans att vinna i ett garnlotteri.
Jag vann 6:e pris!
Idag när jag kom hem låg ett litet paket och väntade på mig. Det var från Daisy design och innehöll detta:

Garn från Knit Collage!

Så otroligt gulligt ull/mohairgarn dekorerade med små blommor, glitterband och färgade trådar!

Jag har inte bestämt vad jag ska använda garnet till, men jag har en liten aning....

Jag har skickat iväg mitt sockgarnspaket till min byteskompis, så jag har fler roliga paket att vänta på.

Har även klickat hem en stor härva sockgarn på tradera som också bör dyka upp i brevlådan när som hellst!

Tisdag igen!

En vecka sedan jag uppdaterade.
Det rullar på med jobb och familjeliv. Min svårt sjuke svärfar hänger fortfarande med, men nu är det nog bara dagar kvar tills han lämnar detta jordeliv för något annat. Känns vemodigt, men han har fått ha ett långt friskt liv och det är ju livets gång. Vi föds och vi dör.

Jag har ju lovat er bilder på min färdigstickade uppifrån och ner kofta. Här är den!



De fina knapparna har jag klickat hem på Tradera, har flera olika sorters knappar och grannpojken A fick välja vilken knapp det skulle bli! Jag är nöjd med min kofta. Den är precis som jag ville ha den. En perfekt vardagskofta! Stickad i Novita garn 7 bröder från Tiinas garn.

Jag har hunnit sticka en dragspelsmössa till min brorsdotter S. Jag har en likadan fast i annat melerat garn. Min favoritmössa! Garnet är Visjögarn och Visjö karamell från Östergötlands ullspinneri som jag beställt hos Garnkorgen.

Jag har även hunnit med en lägerhelg med goa konfirmander hos Forsknäckarna. Ett helt fantastiskt ställe! Små vedeldade stugor som saknar både vatten och el. Det är fullt upp på läger men samtidigt en vila för själen eftersom det är en sån härlig miljö.



Tisdag

Tisdag och min lediga dag. Som jag tidigare skrev så är tisdagarna mina egna dagar. Dagar då jag inte tänker göra nått nyttigt här hemma, inga måsten utan bara vara, göra det jag vill och umgås med människor som fyller mig med glädje och ger mig stimulans.

Idag hade jag en stickdejt inbokad. Jag åkte till Johanna som jag träffade på sticklägret i sommras. Vi stickade, surrade, fikade och hade det gott.  Hur trevligt som hellst! Jag hoppas att vi kan träffas regelbundet, hon är en fantastisk person!  Just en sån person som jag behöver träffa på mina tisdagar, som får mig att må bra!

GLAD!

Jag känner mig så glad! Glad över att min förkylning håller på att ge sig, glad över att jag tagit beslutet att vara ledig på tisdagar och bara allmänt glad över nära och kära som finns i mitt liv!
Det finns mycket att vara glad över, men oftast ser man bara det negativa, det jobbiga. Kanske beror min glädje på att jag är ganska utvilad efter ett par lata dagar i soffan! Jag vet inte, men det känns gott!
Jag känner också glädje över min kofta som börjar bli klar. Det är bara den andra armen kvar nu. Armarna blir 3/4 långa, perfekt då jag ska ha den som vardagskofta.

Min postlåda har haft fullt upp ett tag. Först dök det upp en massa fina knappar som jag har klickat hem på tradera. Grannens yngste pojke har fått välja vilken knapp som ska vara på min kofta. Än så länge är det en hemlis!

Sen dök det upp ett brev från USA. Jag har en brevvän i Michigan sedan 1983. Förr skrev vi långa brev till varandra, men nu håller vi kontakten via Facebook och mail. Hon hade köpt ett gäng Kool Aid påsar till mig. Spännande!

För att kunna färga var jag ju tvungen att beställa lite vitt garn, och med den beställningen bara råkade jag klicka hem lite sockgarn också.... Tänk så det kan bli!

Nu har jag fått veta vem som blir min "sockgarnbytarkompis" och jag tror att jag måste göra en liten beställning till så att jag kan skicka något fint som passar. Men beställa garn är ju ren njutning, så inte mig emot!

Sockgarnsbyte

Jag har precis anmält mig! Premiär för mig med byte! Spännande!

Tisdagarna med Lisa

För ett par år sedan läste jag en bok som heter Tisdagarna med Morrie, skriven av Mitch Albom. Boken handlar om Mitch Alboms favoritprofessor, mentor och vän Morrie Schwartz och om deras tisdagsmöten. Morrie har drabbats av en nervsjukdom som långsamt förlamar hans kropp men inte hans sinne och inte heller hans lust att leva ända till slutet. Mitch bestämmer sig för att besöka sin gamle mentor varje tisdag, de får sammanlagt fjorton tisdagar tillsammans som de fyller med samtal om kärlek, äktenskap, föräldraskap, åldrande, känslor, förlåtelse, arbete, saknad och död. De kallar sig för tisdagsmänniskor. Hela boken är som en föräläsning i konsten att leva och i sin tur även i konsten att dö. Boken ger förtröstan och glädje som räcker långt efter att man läst ut den. För mig har den blivit livsviktig och jag återkommer till den hela tiden. Mitt favoritcitat från boken är,

"Ägna dig åt att älska andra, ägna dig åt din närmaste omgivning och ägna dig åt att skapa något som ger dig mål och mening."

Jag ska börja med egna tisdagsträffar. Jag ska ha date med mig själv! Jag är numera sjukskriven 25% i en månad. Och sedan kommer jag troligen att ta tjänstledigt och även i fortsättningen bara jobba 75%. Mitt minne är katastrofalt, min koncentration nästan obefintlig. Jag behöver egen tid för återhämtning. Mina lediga tisdagar ska jag bara ägna åt mig själv. Göra det jag vill, vara med människor som ger mig stimulans och tillför mig något positivt.
Jag ser fram emot min första tisdagsträff!

 

Det rullar på!

Dagarna rullar på och augusti har övergått  i september. Lite vemodigt att den härliga sommarvärmen har övergett oss, men samtidigt har hösten sin charm med klar luft och man får boa in sig med tända ljus och mys. Höst och vinter liksom inbjuder till stickning! Och det är ju verkligen inget att klaga på!
Nägot att klaga på är min urusla uppdatering här på bloggen. Jag har helt enkelt inte tid, kraft och ork. Heltidsarbete, hund, familj, hus och hem tar sin tid. Och att finnas för min svårt sjuke svärfar och svärmor som vårdar honom prioriteras högt. Jag försöker att åtminstone sticka ett par varv på min kofta varje dag, och sakta men säkert växer den! Jag lovar att snart, mycket snart ska ni få en titt på den.

Summering av veckan

Ja, då får jag lägga den första arbetsveckan åt sidan. En ny termin med nya utmaningar och återigen en ny medarbetare. Jag tror att hon är den tionde sedan jag började jobba där 1998. Det blir nog bra!

På stickfronten har det hänt något! Jag har köpt ett grått garn och börjat sticka en uppifrån och ner kofta à la Lisa. Jag har kommit en bit på väg och det är jätteroligt! Bilder kommer så småningom. Just nu är det inte så mycket att se!

Ett par turer till stan har det blivit. På tisdag för att vara med på en temadag "När det som inte får hända händer". En dag om sorg, kris och hur man tar sig vidare. En helt suverän föreläsare var Sara Dahlberg Eriksson. Tårar och skratt om vartannat.
Tur nummer två gick till doktorn. Jag medicinerar igen mot mina stressrelaterade problem. En liten checkup bara.
Den tredje turen var för att hämta hem tre gråtande och ledsna tonårstjejer. Dottern och hennes kompisar. Inte så hemskt som det låter! De hade varit på bio och sett Jag saknar dig, och var djupt tagna av filmen.

Nu ska jag sätta mig en stund med koftan, den ropar på mig!

Stickläger, åhhhh så underbart!

Hemkommen efter underbara dagar med underbara stickerskor i Fattigskogen. Jag är så glad att jag tog beslutet att åka.
Fattigskogen är ett fantasktiskt ställe. Inbjuder till lugn och harmoni. Kan man må annat än gott i denna miljö med dessa människor och med den goda maten som serveras av L-G och Ann-Louise?

Stugan jag fick bo i hette Björnen, så där kände jag mig hemma!

I strålande sol satt vi ute och stickade,

 när det blev kyligare flyttade vi in i storstugan.

Torsdagen bjöd på en stickkurs med  Lisa. Jag blir varm i hjärtat när jag tänker på henne, hon sprider sån glädje och kärlek till alla runt omkring. Hon inspirerade till planer på en kofta stickad uppifrån och ner.

Garnfärgning stod på schemat under fredagen.

En massa färgglada härvor hängdes på tork.

På lördagen var det dax för garnlotteri. Vi hade alla tagit med oss fina garner och tillbehör till vinstbordet. Det var svårt att veta vad man skulle välja, för allt var så fint. Men det finaste av allt var de handspunna härvorna som Elin hade med sig. Hon spinner själv och hade en liten kurs med några av oss.

 

Att få åka på stickläger är helt underbart, och detta tack vare finaste Ulrika som ordnat det så bra. Ulrika är helt fantastisk. Hon har liksom så många andra deltagare på lägret fått en speciell plats i mitt hjärta.  

Jag ser verkligen framåt mot nästa års stickläger. Då kommer jag inte att vela, utan det blir en anmälan direkt!

Kramar till er alla som var med på lägret och till er som inte hade möjlighet.

Uppdatering!

Ja, inte har ni fått läsa många rader från mig på ett tag! Det har inte funnits nån inspiration. Allt lunkar på här i sin vanliga takt. Sommarlediga ungdomar som vill vara uppe halva natten för att sedan sova bort hela dagen, en gubbe i fönsterbytartagen, en go och glad unghund och så jag som får vara spindeln i nätet!

På stickfronten har det hänt grejer. Kevätsjalen är klar. Den ska min svägerska C få. Hon sa direkt när hon såg den att DEN ville hon ha. Jag är riktigt nöjd med den.

Kevätsjal stickad i Rowan pure wool 4ply

Svägerskan C stickar inte själv. Jag har stickat sockar som hennes döttrar har fått. Nu har jag stickat ett par åt henne också. Så det blir både en sjal och ett par sockar till henne!

Sticklägret i Malung närmar sig med stormsteg! Nu är det bara en vecka kvar! Oj vad jag längtar! Jag va in till stan en snabbis idag. Det var lite som jag behövde ordna inför lägret....

Jag kom hem med denna påse!

Jag är sugen på att sticka en kofta, så jag va in på garnaffären och handlade lite koftgarn.

När jag kom hem låg något och väntade på mig i brevlådan....

Jag är redo för sticklägret! Snart är det dax att packa väskan.

Det ska bli så skoj!

Dagen efter....

Idag är det dagen efter, dagen efter min cafésöndag! Jag har verkligen haft fullt upp med baket. Som jag tidigare skrev så väntas mellan 200 och 300 fikagäster så det behövs en hel del bakverk.
När vi summerade dagen hade vi haft 264 gäster och tjänat ihop över 13 000 kronor! Inte illa för en dags fikaförsäljning!

Här har vi bullat upp med allehanda bakverk

Björnakakan är alltid lika uppskattad!

Pajer, tårtor och sliskkakor hade ett eget bord!

När jag kom hem i gårkväll efter 12 timmar på cafét tänkte jag på de som dagligen jobbar med detta. Vilket jobb de gör! För det är verkligen fullt upp hela tiden!

Det är mycket jobb med denna söndag, men så roligt det är!

Vi är tre tjejer som bakar men vi har våra familjer till hjälp under cafédagen. Utan dem skulle det inte gå. Ett tag var vi 9 pers som alla hade fullt upp! Fikagästerna vällde in!

Nu är det ett år tills nästa cafésöndag.....

Idag är det min dag.....

Tänk, för 15 år sedan var jag på förlossningen och strax före kl 11 föddes våran Emelie. En sån födelsedagspresent jag fick!
Vi firar våra födelsedagar tillsammans men det är mest hennes dag. Jag hänger med på ett hörn bara.

Jag är stolt att vara kvinna och svensk!

Fotbolls VM för damer och Sveriges lag storspelar! Jag gillar det! Det är så skoj att damfotbollen får mer plats i media. Ja, damidrott överhuvudtaget får mer plats nu. Ny match på söndag och jag kommer att vara klistrad vid tv´n!

Här fortsätter baket för fullt. Just nu en äppelkaka i ugnen. Känns lite tokigt att baka när det är så varmt ute. Men det är ett måste. Mycket ska bakas och då spelar inte vädret någon roll.

Igår tog åkte Gubben, hunden och jag iväg till en badstrand. Inga andra badgäster var där så Ozzy fick vara lös. Han badade, badade och så badade han lite till!  Så lycklig över att få svalka sig och busa i vattnet. Jag hoppas att han får uppleva det många gånger till i sommar. Men man är ju helt beroende av att stranden är tom.