Överraskning

Jag fick en present av en kollega när jag kom på jobbet imorse. Bara sådär! Inget jag hade väntat mig! Förutom min gubbe och familj så har jag 3 stora passioner i livet just nu, prickar, stickning och Mumin. Jag är glad och tacksam över all kärlek som finns runt omkring mig.

Min inneboende kärring

Om du tycker jag är lite frånvarande, trött och konstig så ska jag berätta en sak för dig så att du lättare kan förstå mig. En konstig gammal kärring har flyttat in hos mej, vet inte vem hon är eller var hon kommer ifrån. Jag har inte bjudit in henne, vet bara att en dag fanns hon där.
Hon är en riktig luring. Hon håller sig undan för det mesta, men när jag går förbi en spegel kan jag se skymten av henne. När jag ställer mej framför spegeln så står kärringen där och täcker nästan hela mig, så att jag inte kan se min förtjusande spegelbild. Jag har försökt att ropa åt henne att sluta - men hon ropar bara tillbaka.
Jag tycker det är ganska grymt. Om hon nu tänker hänga hos mig, så tycker jag att hon kan betala någon sorts hyra, men nej. Hittar ibland nån liten slant i en ficka eller under soffdynan, men det är bara småpotatis.
Saken är nämligen den att jag tror - även om jag inte vill göra några förhastade slutsatser - att hon stjäl av mig. Varje gång jag har varit till bankautomaten och tagit ut pengar - så bara försvinner dom!!! JAG kan ju inte under några omständigheter slösa bort så mycket pengar, min enda slutsats är att kärringen stjäl. Hon ser ut att behöva föryngringskrämer, så dit går säkert pengarna.
Men det är inte bara pengar som försvinner. Mat har en konstig förmåga att på oroväckande sätt försvinna, speciellt såna saker som choklad, kakor och annat gott. Jag kan inte ha sånt hemma numera, hon tycks vara ett riktigt sockertroll. Men hon borde nog se upp - kilona kommer fort. Tror att hon förstår problemet - säkert justerar hon min våg så att den visar för mycket när jag stiger på - och på så sätt får hon mej att tro att jag ätit allt och gått upp i vikt.
Stackars kärring, för att vara en gammal människa är hon väldigt barnslig. Hon ändrar på mina kläder så att dom inte längre passar mej. Sen så rotar hon även i mina papper och andra saker så att jag inte kan hitta nåt längre. Detta är särskilt tungt - eftersom jag alltid har haft bra ordning på allt. Hon kan till och med röra om i mina garner, så att jag inte hittar det jag behöver.
Hon hittar de mest fantastiska sätt att reta mej på, texten i min post och i tidningarna suddar hon ut, så att jag knappt kan se vad som står. TV:ns och radions ljud har hon fingrat på så jag hör bara mummel. Trapporna har hon höjt, dammsugaren har blivit tyngre. Hon sätter superlim på paket, burkar och flaskor bara för att jag inte ska få upp dom.
Tycker ni att hennes sätt att återgälda min gästfrihet är rättvis ??? På nätterna snarkar hon så hårt att jag vaknar - mycket störande. Eller så höjer hon temperaturen på elementen så jag svettas. Hon följer mej vart jag än går. När jag går till en klädbutik för att prova nåt nytt - provar hon samma plagg och står framför mej i provrummet, så jag inte kan se mej i spegeln. Det enda jag ser är hur dåligt kläderna sitter på henne.
Jag trodde inte att hon kunde hitta på nåt mer sätt att jävlas med mig på - men vad tror ni hände när jag skulle ta ett nytt passfoto? Just som det blixtrade till ställde hon sej framför mej. SÅ NU MÅSTE JAG HA HENNE I PASSET 10 ÅR FRAMÅT !!! Nu vet ni varför - om jag verkar lite nere!

Sockgarnspaket

Vilket fint sockgarnspaket jag fick! Jag är mer än nöjd! Garnkorgen, lika snabba att leverera som vanligt! Helt otroligt så snabba de är. Beställer ena dagen och ofta har man garnet dagen efter.
Nu vill jag bara börja med något av det nya, men jag ska sticka dotterns sockar klara först.

Ooooops I did it again

Oj, nu har det hänt igen! Ett finger råkade trycka på beställknappen hos Garnkorgen. För några veckor sedan läste jag ett inlägg hos min vän Amanda (manduzanastickar) och hon visade sitt fina fynd. Jag blev sjukt sugen, och trots att jag egentligen har massor med sockgarn så kunde jag inte motstå. Fingret kom åt den rackarns lilla knappen. Nu är det gjort, ett sockgarnspaket är på väg till min brevlåda!
Jag hävdar till mitt försvar att det finns så mycket annat onödigt att köpa, för mycket garn kan man inte ha va? Garn är ju lycka och glädje. Man klämmer, känner och tankarna flyger bland fina ideér och mönster.
Ropen skalla, mer garn åt alla!

:)

Vissa dagar är ju bara så där bra! Den långa och tunga hösten som har hållit vår familj i ett järngrepp verkar lätta på trycket nu. Sången som dottern bjöd på igår kväll på ett musikcafe klingar glatt i mina öron. Löneförhöjning och en kväll med fina konfirmander.
Life is good!

Knopptopp #2

Så var min andra Knopptopp klar. I love it!

Färdigstickat

Jag fick en beställning på två par vanliga raggsockar. Min vän M behövde till sig själv och sin son. Ganska skönt att sticka något som inte kräver så mycket tankeverksamhet.

Nu när det blivit vinter har jag upptäckt att jag behöver en ny mössa. Valet blev en Knopptopp, ett mönster från min fina vän Ulrika på stickamera. Mössan blev klar igår och jag bar den på väg till jobbet i morse. En av mina kollegor blev så förtjust i den så jag gav bort den! Nu har jag snabbnystat upp ett garn så jag lägger upp till en ny mössa!

Resan till Polen

En helt fantastisk resa med fantastiska tjejer!
Skratt och spratt har varvats med allvar och eftertänksamhet.
Tankar på människors grymhet och den totala bristen på empati och känslor för människovärdet. Jag översvallades av känslor under besöket på Auschwitz. Vi vandrade på samma golv som dessa människor, såg rivmärken på dörrarna till straffcellerna, strök handen över sängkanten där många kvinnor sovit av utmattning. Vi besökte historisk mark och det lämnade spår.
Jag har inte många bilder från resan, min uppgift var att dokumentera på papper. Tjejernas uppgift var att fota inför sin kommande fotoutställning. Dessa bilder får inte publiceras före utställningen.