Tisdag

Tisdag och min lediga dag. Som jag tidigare skrev så är tisdagarna mina egna dagar. Dagar då jag inte tänker göra nått nyttigt här hemma, inga måsten utan bara vara, göra det jag vill och umgås med människor som fyller mig med glädje och ger mig stimulans.

Idag hade jag en stickdejt inbokad. Jag åkte till Johanna som jag träffade på sticklägret i sommras. Vi stickade, surrade, fikade och hade det gott.  Hur trevligt som hellst! Jag hoppas att vi kan träffas regelbundet, hon är en fantastisk person!  Just en sån person som jag behöver träffa på mina tisdagar, som får mig att må bra!

GLAD!

Jag känner mig så glad! Glad över att min förkylning håller på att ge sig, glad över att jag tagit beslutet att vara ledig på tisdagar och bara allmänt glad över nära och kära som finns i mitt liv!
Det finns mycket att vara glad över, men oftast ser man bara det negativa, det jobbiga. Kanske beror min glädje på att jag är ganska utvilad efter ett par lata dagar i soffan! Jag vet inte, men det känns gott!
Jag känner också glädje över min kofta som börjar bli klar. Det är bara den andra armen kvar nu. Armarna blir 3/4 långa, perfekt då jag ska ha den som vardagskofta.

Min postlåda har haft fullt upp ett tag. Först dök det upp en massa fina knappar som jag har klickat hem på tradera. Grannens yngste pojke har fått välja vilken knapp som ska vara på min kofta. Än så länge är det en hemlis!

Sen dök det upp ett brev från USA. Jag har en brevvän i Michigan sedan 1983. Förr skrev vi långa brev till varandra, men nu håller vi kontakten via Facebook och mail. Hon hade köpt ett gäng Kool Aid påsar till mig. Spännande!

För att kunna färga var jag ju tvungen att beställa lite vitt garn, och med den beställningen bara råkade jag klicka hem lite sockgarn också.... Tänk så det kan bli!

Nu har jag fått veta vem som blir min "sockgarnbytarkompis" och jag tror att jag måste göra en liten beställning till så att jag kan skicka något fint som passar. Men beställa garn är ju ren njutning, så inte mig emot!

Sockgarnsbyte

Jag har precis anmält mig! Premiär för mig med byte! Spännande!

Tisdagarna med Lisa

För ett par år sedan läste jag en bok som heter Tisdagarna med Morrie, skriven av Mitch Albom. Boken handlar om Mitch Alboms favoritprofessor, mentor och vän Morrie Schwartz och om deras tisdagsmöten. Morrie har drabbats av en nervsjukdom som långsamt förlamar hans kropp men inte hans sinne och inte heller hans lust att leva ända till slutet. Mitch bestämmer sig för att besöka sin gamle mentor varje tisdag, de får sammanlagt fjorton tisdagar tillsammans som de fyller med samtal om kärlek, äktenskap, föräldraskap, åldrande, känslor, förlåtelse, arbete, saknad och död. De kallar sig för tisdagsmänniskor. Hela boken är som en föräläsning i konsten att leva och i sin tur även i konsten att dö. Boken ger förtröstan och glädje som räcker långt efter att man läst ut den. För mig har den blivit livsviktig och jag återkommer till den hela tiden. Mitt favoritcitat från boken är,

"Ägna dig åt att älska andra, ägna dig åt din närmaste omgivning och ägna dig åt att skapa något som ger dig mål och mening."

Jag ska börja med egna tisdagsträffar. Jag ska ha date med mig själv! Jag är numera sjukskriven 25% i en månad. Och sedan kommer jag troligen att ta tjänstledigt och även i fortsättningen bara jobba 75%. Mitt minne är katastrofalt, min koncentration nästan obefintlig. Jag behöver egen tid för återhämtning. Mina lediga tisdagar ska jag bara ägna åt mig själv. Göra det jag vill, vara med människor som ger mig stimulans och tillför mig något positivt.
Jag ser fram emot min första tisdagsträff!

 

Det rullar på!

Dagarna rullar på och augusti har övergått  i september. Lite vemodigt att den härliga sommarvärmen har övergett oss, men samtidigt har hösten sin charm med klar luft och man får boa in sig med tända ljus och mys. Höst och vinter liksom inbjuder till stickning! Och det är ju verkligen inget att klaga på!
Nägot att klaga på är min urusla uppdatering här på bloggen. Jag har helt enkelt inte tid, kraft och ork. Heltidsarbete, hund, familj, hus och hem tar sin tid. Och att finnas för min svårt sjuke svärfar och svärmor som vårdar honom prioriteras högt. Jag försöker att åtminstone sticka ett par varv på min kofta varje dag, och sakta men säkert växer den! Jag lovar att snart, mycket snart ska ni få en titt på den.