Lotteri!!

Nu är det lotteri på gång hos Ann-Britt.
 Hon har stickat ett par finfina solskenssockar som hon lottar ut. Jag hoppas på tur!

Host, frys och nys

Här var det förkylt igen. Andra vändan med flunsa. Hörde nån som sa att den här flunsan tar om 5 ggr, så jag kan trösta mig med att det bara är 3 till då!
Fördelen med att vara hemma från jobbet är ju att det kan bli mycket sticktid. Så jag klagar inte!

Jag är klar med min Offekofta. Jag valde ett klarrött garn till I-cordkanten. Jag blev nöjd med resultatet Ni ska få se offen senare, när den är blockad och klar!

Jag hade besök i helgen, ett mycket trevligt besök! Min vän Johanna kom och va med oss. Johanna som jag lärde känna på sticklägret i somras. Vi hade tänkt sticka, surra, mysa, sticka lite till och kanske sticka lite mer. Men så många maskor blev det inte! Mycket snack men lite verkstad!
Vi tog en tur till Vävduon, min favoritgarnaffär som ligger ett par mil härifrån,i en liten by som heter Flärke. Det var jättetrevligt, jag hoppas att vi gör om det. Snart!

Ne, nu ska jag parkera i soffan, med något varmt att dricka, en filt och min stickning. Fortsätter på min pyttipannasjal.

Garnoholic, jag?? Nej inte alls!

Det är nått skumt på gång! Någon har klickat hem garn från Tradera och det dimper ner regelbundet i min postlåda. Det kan väl inte vara jag, för om jag inte minns fel så sa jag köpstopp vid nyår. Jag bestämde att använda nystan ur garnförrådet, som för övrigt snart vuxit ur garderoben! 

Det har ju kunnat vara värre. Jag hade ju kunnat köpa en massa onyttigheter för pengarna också! Garn är nyttigt för både kropp och själ! Och om jag inte har helt fel så kommer det fler sändningar med garn framöver! Life is gooood!

På mina stickor har ett nytt stickprojekt startats. För ett tag sedan köpte jag ett sockgarn från Zeuberball. Ett melerat garn i rosa, grönt och vitt. Har sneglat på det, men inte vetat vad det skulle användas till. Valet blev en pyttipanna! En sjal som Maria designat. Maria som för övrigt också ska fara på sticklägret i augusti. Blir kul att träffa henne!

Om ni vill se sjalen färdig så titta in till Maria på Garnomera.

Till helgen får jag besök och det ska bli riktigt stickigt och mysigt!

Mycket jobb och lite stickning

Överskriften speglar mitt liv ganska bra. Är inne i en period då det krävs lite extra tid och kraft på jobbet, då blir familj och stickning lidande. Idag har jag tillbringat 14 timmar på min arbetsplats. Först medarbetarsamling, sen miniorgrupp (15 st goa 8-9åringar) och som avslut en bingokväll som ordnades av församlingens konfirmander. Mitt jobb kräver mycket av mig och jag kräver mycket av mig själv, men samtidigt ger det mig så otroligt mycket så jag ska inte klaga. Det är en lycka att få vara omgiven av fantastiska barn och ungdomar. Jag har världens bästa jobb!
Hade egentligen tänkt att vara ledig i morgon och ta igen mig, men ledigheten sparar jag till nästa fredag då jag får besök. Jag skickar iväg gubben till fjälls med sina jobbarkompisar. Jag har bjudit fina Johanna att komma och vara hos oss den här helgen. Åhhh, vad jag längtar. Det ska bli så härligt att få umgås, sticka och bara ha det mysigt.

Antiklimax

Usch, morr och bjäbb! Ingen Vinteryra i år!
Här har jag laddat för årets stora händelse i min hem by, och så vaknar jag inatt och måste spy.....


Sonen och gubben har dragit iväg på sina skotrar och jag är hemma.


Ni som undrar vad jag skulle hitta på idag, följ denna länk! http://www.vinteryra.se/

Möten i vardagen

Jag håller på att repa mig efter en flunsa som flyttade in för några dagar sedan. Jag har kännt en frustration över att ha tillbringat dagarna i soffan, men inte orkat ta mig för att sticka. Så bortkastad tid! Men plötsligt händer det! Idag har jag tagit fram min Offestickning och börjat på den första armen, det betyder att jag är på bättringsvägen!

Samma dag som flunsan bröt ut så var jag till stan för att hämta mina nya glasögon. Medan jag väntade på min tur började jag prata med en man som satt intill. Har aldrig träffat mannen förr, aldrig sett honom tidigare, men något hände. På ett par minuter hade vårt samtal förvandlats från kallprat till existensiella frågor om liv och död. Han berättade om saker som hänt i hans liv, och jag berättade valda delar ur min historia. Han väntade på sin fru, och när hon var klar tror jag att vi båda kände att vårt samtal inte hade avslutats. Jag har tänkt mycket på den här mannen under de senaste dagarna.
Tänk vad ett möte med en okänd människa kan påverka. Jag önskar att jag får träffa honom igen och få avsluta vårt samtal i lugn och ro.