Sen sist.....

Allting har återgått till det vanliga efter mina fyra veckors semester. Jag är tillbaka på jobbet och det är med sorg i hjärtat jag tar itu med gamla och nya arbetsuppgifter. En kär kollega är omplacerad i en strulig omorganisation och det blir stora förändringar för oss alla. jag är lite orolig för mitt mående, då jag var allt annat än på topp när jag gick på semester. Jag trodde att semestern skulle ställa saker till rätta, men så var inte fallet.

Under lägret i fattigskogen avmaskade jag min dubbelstickade cowl och en sjal. Har blockat dem och jag blev så nöjd! Nu längtar jag nästan efter lite kalla höstvindar så jag får börja använda alstren.

Cowlen är resultatet av en kurs i dubbelstickning med Visalisa när vi var på stickhelg i Docksta. Stickad i mitt favoritgarn, Visjögarn.

Mönstret på sjalen heter Black death och jag använde Abuelita, ett underbart merinogarn från Pickles.

I min stickkorg ligger just nu två koftor och ett par sockor. Den ena koftan är en uppifrån och ner kofta i Baby eco ull. Jag vann 10 st vita nystan under ett kalas på Onlinestickcafe för ett bra tag sedan. Nystanen utökades med rosa, blå och brungrått.

Jag är så sugen att sticka denna kofta, men jag har lovat mig själv att först göra min Offe klar först. Den stackaren har fått ligga underst i korgen så länge och behövde lite uppmärksamhet.Jag är inne på den andra armen nu så det är inte mycket kvar. Skam den som ger sig! 

Stickläger i Fattigskogen

 

4 dagar har gått sedan jag kom hem från årets stickläger i Fattigskogen. Under dessa dagar har jag drömt och längtat mig tillbaka, lett vid tanken på alla skojjiga samtal och dråpligheter men framförallt kännt en stor tacksamhet över att jag haft förmånen att få åka. Det är ett riktigt paradis! Umgås med andra som pratar samma nördspråk, inspireras av andras fantastiska stickningar, lugnet och känslan av att bara få vara. Helt underbart!
Kameran blev kvar hemma så jag kan bara bjuda på iphonefoton. Kändes faktiskt riktigt bra att inte behöva fota en massa utan bara ta det lugnt.

På stickläger is love all around!

 

 

 

Alla har sin egen stickstil!

 

       

Elegant eller coolt, vänj själv!   

                 

Ibland tar tröttheten över, varför inte ta en liten tupplur?

 

Vart man än tittade så såg man goa, glada stickerskor det hördes glada skratt och goa samtal

 

 

                
Lägertiden går alldeles för fort, det gäller att njuta och ta vara på timmarna man har tillsammans. Uppe med tuppen och sent i säng hela tiden med en stickning i händerna.
Tack för i år! Hoppas att det blir ett 5års jubileeum i Fattigskogen nästa år och att vi ses där!