Samma dag som flunsan bröt ut så var jag till stan för att hämta mina nya glasögon. Medan jag väntade på min tur började jag prata med en man som satt intill. Har aldrig träffat mannen förr, aldrig sett honom tidigare, men något hände. På ett par minuter hade vårt samtal förvandlats från kallprat till existensiella frågor om liv och död. Han berättade om saker som hänt i hans liv, och jag berättade valda delar ur min historia. Han väntade på sin fru, och när hon var klar tror jag att vi båda kände att vårt samtal inte hade avslutats. Jag har tänkt mycket på den här mannen under de senaste dagarna.
Tänk vad ett möte med en okänd människa kan påverka. Jag önskar att jag får träffa honom igen och få avsluta vårt samtal i lugn och ro.
