Jovisst, I´m still alive and kicking.
Det har återigen varit ett långt uppehåll med bloggandet. Livet har liksom kommit imellan. Jobb och hösttrötthet har tagit energi denna höst. Men glädjeämnen har också funnits. Att asylsökande har kommit till byn har varit ett lyft. Att få träffa och umgås med dessa fantastiska personer berikar mitt liv. När migrationsverket duckar och inte tar sitt ansvar blir det engagerade bybor som får hjälpa till. Alltifrån att översätta brev skrivna på svenska från nämnda verk till att ordna mötesplatser.
Den stora glädjen har varit mötesplatsen för kvinnorna med handarbete i centrum. Vi håller till i församlingens ungdomslokal och träffas varje tisdag. Innan vi startade samlade vi ihop material, garn, tyg, broderier, stickor och nålar. Helt fantastiskt hur kvinnor runt om i Sverige har ställt upp för vår grupp. Ja, jag har fått garn per post från södra Sverige!
Lenas garn,
Nystat,
Paulina och
Anette har skickat finfina garngåvor.
Drygt hälften av kvinnorna har stickat och virkat förr. Resten är nybörjare och så otroligt ivriga att lära sig.
Kvinnorna är så glada över denna möjlighet att få ett avbrott i vardagen. Och det är en stor glädje för oss bybor som finns med på träffarna.
Fler och fler av familjerna får brev (på svenska) med härliga beslut om uppehållstillstånd. Jag är så glad för deras skull, men.... I och med att de får uppehållstillstånd kommer de att kommunplaceras och flytta ifrån Björna. Det känns vemodigt. De är mina vänner och jag kommer att sakna dem.
På något vis talar munnen det hjärtat är fullt av. Och just nu är mitt hjärta fyllt av nyfunna vänner och deras livssituation. Hur ser det ut på stickfronten hos mig då?
Jo jag stickar vidare. har dock varit dålig på att dokumentera med foto.
Jag bjuder på det som finns i min Iphone!
En uppifrån och ner kofta stickad i Eco baby ull har blivit färdig. Dottern har blivit förtjust i den, så jag får se hur länge den ligger kvar i min garderob...
Terih, ett så lättstickat och härligt mönster. Stickat i ettt ullgarn som jag hittade i mina gömmor.
Decembers
Karins hittepå-se. Överraskningsstickning med humoristiskt mönsterskrivning.
Bilder på färdiga alster kommer så småningom!
Jag har även stickat min
Offe nr 2 klar. Det blir en julklapp till min svärmor.
3 par
vantar med flätmönster har jag ochså hunnit med i höst. Dessa har blivit julklappar från mig till några finfina vänner till dottern.
På stickorna just nu finns en liten babykofta tänkt till en liten kille som föds i april,
Dödergöks fluffiga basker och en vanlig sockstickning.
Jag blir faktiskt riktigt förvånad när jag ser hur mycket jag har hunnit sticka denna höst..... Stickningen är en sån skön terapi när man liksom inte är på topp.