Sen sist

Ett långt uppehåll i bloggandet. Mycket har hänt sen jag sist skrev några rader. Jag har haft fullt upp att hålla näsan över vattenytan och klara av tillvaron. Sticka har jag gjort, har en hel del färdigt men som inte blivit fotat. Tid, kraft och ork har inte funnits där. 

Smygfotograferingen min dotter blev utsatt för är utredd av polisen, överlämnad till åklagare och rättegång hölls i förra veckan. Jag vittnade, och det var mitt vittnesmål och dokumentering som fällde killen som utförde brottet. Domen blev ungdomsvård och 5000 kr i skadestånd till min dotter.

Jag står inför en stor förändring i mitt liv. Jag är numera singel. Vi ska separera. Jag bor för tillfället hos mina föräldrar. Den 15 november flyttar jag in i min lägenhet. Innan dess ska mycket fixas. Men i tanken har jag redan gjort flytten många gånger och är förberedd på allt det praktiska. Steget är taget och det känns skönt. Nu börjar en ny fas i mitt liv. 

Gabriellas sång. Det är min låt. Den skulle kunnat vara skriven till mig

http://open.spotify.com/track/5q7m9B65hPSPKDyXe7s3Jf

Bloggkrångel!

När jag äntligen får tummen ur och tänker skriva ett inlägg så kan jag inte göra det på datorn av någon anledning.  Nåja, ett snabbt inlägg från ajfånen får det bli då!

Jag har stickat min Pergolakofta klar. Blundade för att den kändes stor. Alltför stor! Ville inte repa upp så det blev en present till min svägerska. Eftersom jag tyckte mycket om garnet från Geilsk har jag beställt nytt och har börjat så smått. I en härlig rosa färg! Använder samma storlek på stickorna men har gått ner i storlek

    

I måndags hittade jag ett paket i brevlådan. Ett tjockt och mjukt paket från Limmodesign. 

Lillemor, fina vännen tyckte att jag skulle testa att spinna på Gerda nu på direkten. Jag klappar och gosar med ullen, men har inte kommit till skott än. Vill ha gott om tid och tänkte bjuda in min granntant för lite kurs. Fortsättning följer!

Gerda

Jag har lovat mig själv att inte börja spinna. Har testat på slända och gillade det. Min tid för handarbete är begränsad och jag vill inte nalla på sticktiden. 

Men nu har jag ärvt en spinnrock...... Hon heter Gerda efter pappas faster som är den som spunnit på henne. När faster Gerda dog fick hon flytta hem till mina farföräldrar. Nu är de borta bådatvå och huset ska tömmas. 

Inte kan man väl ha en spinnrock som prydnad? Det är ett bruksföremål som vill användas. 

Jag tar tillbaka allt jag lovat, jag vill börja spinna på Gerda. 

Hjälp mig! Vad behöver jag för att komma igång?

Dagens fundering

Om jag stickar fortare, räcker garnet längre då?

Jag gör en djupdykning i restgarnslådan och stickar en sjal. Tisdagseftermiddag betyder handarbete med asylsökande kvinnor. En av höjdpunkterna på arbetsveckan

Kränkning av stora mått

Jag är så arg så jag vet inte var jag ska he mig. Dottern blev smygfotad genom vårt badrumsfönster igårkväll.... Är det för mycket begärt att få känna sig trygg i sitt eget hem?

Hon fick fotot skickat till sig via kik och hot om att bilden skulle publiceras på internet. 

Har suttit vid telefonen mest hela morgonen, får inget gjort. 

Vi tror oss veta vem den skyldige är och när alla pusselbitarna läggs på plats blir det polisanmälan. 

Vart är världen på väg?

Jo, jag lever...

Jovisst, I´m still alive and kicking.
Det har återigen varit ett långt uppehåll med bloggandet. Livet har liksom kommit imellan. Jobb och hösttrötthet har tagit energi denna höst. Men glädjeämnen har också funnits. Att asylsökande har kommit till byn har varit ett lyft. Att få träffa och umgås med dessa fantastiska personer berikar mitt liv. När migrationsverket duckar och inte tar sitt ansvar blir det engagerade bybor som får hjälpa till. Alltifrån att översätta brev skrivna på svenska från nämnda verk till att ordna mötesplatser.

Den stora glädjen har varit mötesplatsen för kvinnorna med handarbete i centrum. Vi håller till i församlingens ungdomslokal och träffas varje tisdag. Innan vi startade samlade vi ihop material, garn, tyg, broderier, stickor och nålar. Helt fantastiskt hur kvinnor runt om i Sverige har ställt upp för vår grupp. Ja, jag har fått garn per post från södra Sverige! Lenas garn, Nystat, Paulina och Anette har skickat finfina garngåvor.
Drygt hälften av kvinnorna har stickat och virkat förr. Resten är nybörjare och så otroligt ivriga att lära sig.
Kvinnorna är så glada över denna möjlighet att få ett avbrott i vardagen. Och det är en stor glädje för oss bybor som finns med på träffarna.

Fler och fler av familjerna får brev (på svenska) med härliga beslut om uppehållstillstånd. Jag är så glad för deras skull, men.... I och med att de får uppehållstillstånd kommer de att kommunplaceras och flytta ifrån Björna. Det känns vemodigt. De är mina vänner och jag kommer att sakna dem.

På något vis talar munnen det hjärtat är fullt av. Och just nu är mitt hjärta fyllt av nyfunna vänner och deras livssituation. Hur ser det ut på stickfronten hos mig då?
Jo jag stickar vidare. har dock varit dålig på att dokumentera med foto.
Jag bjuder på det som finns i min Iphone!

En uppifrån och ner kofta stickad i Eco baby ull har blivit färdig. Dottern har blivit förtjust i den, så jag får se hur länge den ligger kvar i min garderob...

Little shells stickad i merino tweed från Pickles. Jag älskar både garnet och mönstret.

Terih, ett så lättstickat och härligt mönster. Stickat i ettt ullgarn som jag hittade i mina gömmor.

Decembers Karins hittepå-se. Överraskningsstickning med humoristiskt mönsterskrivning.

Bilder på färdiga alster kommer så småningom!

Jag har även stickat min Offe nr 2 klar. Det blir en julklapp till min svärmor.

3 par vantar med flätmönster har jag ochså hunnit med i höst. Dessa har blivit julklappar från mig till några finfina vänner till dottern.

På stickorna just nu finns en liten babykofta tänkt till en liten kille som föds i april, Dödergöks fluffiga basker och en vanlig sockstickning.

Jag blir faktiskt riktigt förvånad när jag ser hur mycket jag har hunnit sticka denna höst..... Stickningen är en sån skön terapi när man liksom inte är på topp.

Nya vänner

Jag har fått så många nya vänner de senaste veckorna. Ju mer jag träffar de asylsökande, desto större plats får de i mitt hjärta. Ikväll har vi varit till en secondhandbutik i grannbyn. En hel busslast sjöng, klappade i händerna och var så lyckliga. Avslutade sedan kvällen med kaffe och gott samtal hos en av familjerna. Imorgon är det dax för fest. En av de asylsökande ska åka iväg en sväng och då är det hejdåfest. Om det var glädje på bussen idag, hur blir det då imorgon. Taket kommer att lyfta! Livet är fullt av nya upplevelser just nu. Och jag trivs!