Måndagsblues

Har inte haft nån toppenvecka precis. En känslomässig bergochdalbana. Förra måndagen började jag jobba efter tre veckors ledighet. Trots denna långa ledighet kände jag inte att jag hade varit ledig färdigt.... Hade inte samma arbetsglädje under den förra terminen och det är tveksamt att den infinner sig den här terminen heller. Jag har egentligen ingenting att klaga på vad gäller mitt jobb, det är nog mitt eget jag som krånglar till det. Det börjar sakta bli ljusare ute och dagarna blir längre, kanske infinner sig harmonin framöver. Jag hoppas det.
Att veckan blev jobbig berodde främst på att det kom fram saker om någon i min närhet, saker som inte kan ignoreras och som är jättejobbiga att ta itu med. Men nu är första steget taget och vi får se vart det bär.
Vi har också fått tråkiga besked vad gäller grannens lilla barnbarn. Hon har det nog tufft med sin cellgiftsbehandling, och nu har hon fått en fraktur på höftbenet. Men hon har bevisat det förr och jag tror att hon kommer att visa oss igen att hon är en vinnare, att hon tar sig igenom det här också.

Jag sprider en massa negativ energi just nu, men jag lovar att nästa inlägg ska gå i glädjens tecken! Jag förstår dej om du redan har slutat läsa! Men till dej som fortfarande hänger kvar vill jag säga: 

 Fyll inte livet med dagar, utan fyll dagarna med liv!