En massa livsöden hävdar jag. Man går omkring på kyrkogården, tittar på gamla gravstenar, läser kommunordförande, hemmansägare, kyrkvärd, torpare, lärarinna, handlare osv. Räknar efter hur gammal personen blev, änka/änkeman, barn som avlidit i tidig ålder. Tänk en sån massa livsöden, en sån historia det finns kring varje gravsten.
Min hemförsamling är en till ytan stor glesbygdsförsamling, men befolkningsmässigt liten. Alla känner alla. Jag tror att jag har en aning om vilka hälften av de gravsatta är!
Det är inte bara de gamla gravarna som bär på livsöden. Vi har grannen som efter 11 dagars giftemål dog i en arbetsplatsolycka, vår kompis som dog i en smitningsolycka, Henke som så tragiskt körde in i ett träd med skotern i påskas... Alla lämnade de kvar familjer vars liv aldrig kan bli detsamma igen.
Kyrkogårdar är väldigt tragiska, iallafall när man ser dessa gravar där människor inte har blivit gamla... Samtidigt tycker jag att kyrkogården är fridfull, förra sommaren var min kompis och jag på kyrkogården och stannade och fikade i minneslunden. Det var helt underbart...
SvaraRaderaKRAM på dig!
Jeg er enig med forrige kommentar, kirkegårder er så fredfulle. Jeg liker å vandre der og lese litt på gravstener og bare være til.
SvaraRaderaFin kirkegård du har tatt bilde av, jeg liker at det er masse trær rundt.
Ha en flott dag!