Inte en vanlig dag

Min sista dag som sjukskriven. Ozzy och jag tog en promenad runt byn. Vi gick inte många km, men var ute länge. Träffade flera av våra nyanlända bybor. Kändes gott att få hälsa välkommen och prata en stund. Jag är imponerad av den värme, glädje och det hopp dessa asylsökande visar. Väl hemma åt jag lunch och sen fick jag ett samtal från vår diakon. Viktig information behövde lämnas till våra nya vänner. Eftersom det varken är ben eller mun som gör att jag är sjukskriven, så tog jag mig an uppgiften. Hela eftermiddagen gick jag runt och informerade om bussturen till second-hand butiken som är planerad till imorgon. Jag mötte ännu fler och en sån vänlighet att jag blir alldeles tagen. Jag har fått höra mångas berättelser. Livet i Syrien och rent farliga resor för att ta sig hit. Trots att de lever så enkelt, med knapp ekonomi bjuds man på det ena och det andra. Jag är full av beundran, de är hjältar hela bunten.