En ny fas i livet

Så har en ny fas i mitt liv startat. Singel och boendes i egen lägenhet! Har nu haft lägenheten i tre veckor. Och det känns så skönt! Skönt att ha en vardag där jag rår mig själv, skönt att få den egen tid som jag behöver och skönt att bara kunna slappna av. 

Tiden fram till nu har varit kaotisk, ja det är den fortfarande. Men jag är så glad. Glad på ett sätt som jag inte varit på mycket länge. Visst finns tårfyllda stunder men glädjen överväger. 

Det känns gott att vara omgiven av nära och kära som ställer upp i vått och torrt. Gott att ha så många vänner runt om i sticksverige som hör av sig och undrar hur jag mår. Från djupet av mitt hjärta, tack och stora kramar från mig! ❤️

Sen sist

Ett långt uppehåll i bloggandet. Mycket har hänt sen jag sist skrev några rader. Jag har haft fullt upp att hålla näsan över vattenytan och klara av tillvaron. Sticka har jag gjort, har en hel del färdigt men som inte blivit fotat. Tid, kraft och ork har inte funnits där. 

Smygfotograferingen min dotter blev utsatt för är utredd av polisen, överlämnad till åklagare och rättegång hölls i förra veckan. Jag vittnade, och det var mitt vittnesmål och dokumentering som fällde killen som utförde brottet. Domen blev ungdomsvård och 5000 kr i skadestånd till min dotter.

Jag står inför en stor förändring i mitt liv. Jag är numera singel. Vi ska separera. Jag bor för tillfället hos mina föräldrar. Den 15 november flyttar jag in i min lägenhet. Innan dess ska mycket fixas. Men i tanken har jag redan gjort flytten många gånger och är förberedd på allt det praktiska. Steget är taget och det känns skönt. Nu börjar en ny fas i mitt liv. 

Gabriellas sång. Det är min låt. Den skulle kunnat vara skriven till mig

http://open.spotify.com/track/5q7m9B65hPSPKDyXe7s3Jf

Bloggkrångel!

När jag äntligen får tummen ur och tänker skriva ett inlägg så kan jag inte göra det på datorn av någon anledning.  Nåja, ett snabbt inlägg från ajfånen får det bli då!

Jag har stickat min Pergolakofta klar. Blundade för att den kändes stor. Alltför stor! Ville inte repa upp så det blev en present till min svägerska. Eftersom jag tyckte mycket om garnet från Geilsk har jag beställt nytt och har börjat så smått. I en härlig rosa färg! Använder samma storlek på stickorna men har gått ner i storlek

    

I måndags hittade jag ett paket i brevlådan. Ett tjockt och mjukt paket från Limmodesign. 

Lillemor, fina vännen tyckte att jag skulle testa att spinna på Gerda nu på direkten. Jag klappar och gosar med ullen, men har inte kommit till skott än. Vill ha gott om tid och tänkte bjuda in min granntant för lite kurs. Fortsättning följer!

Gerda

Jag har lovat mig själv att inte börja spinna. Har testat på slända och gillade det. Min tid för handarbete är begränsad och jag vill inte nalla på sticktiden. 

Men nu har jag ärvt en spinnrock...... Hon heter Gerda efter pappas faster som är den som spunnit på henne. När faster Gerda dog fick hon flytta hem till mina farföräldrar. Nu är de borta bådatvå och huset ska tömmas. 

Inte kan man väl ha en spinnrock som prydnad? Det är ett bruksföremål som vill användas. 

Jag tar tillbaka allt jag lovat, jag vill börja spinna på Gerda. 

Hjälp mig! Vad behöver jag för att komma igång?

Dagens fundering

Om jag stickar fortare, räcker garnet längre då?

Jag gör en djupdykning i restgarnslådan och stickar en sjal. Tisdagseftermiddag betyder handarbete med asylsökande kvinnor. En av höjdpunkterna på arbetsveckan

Kränkning av stora mått

Jag är så arg så jag vet inte var jag ska he mig. Dottern blev smygfotad genom vårt badrumsfönster igårkväll.... Är det för mycket begärt att få känna sig trygg i sitt eget hem?

Hon fick fotot skickat till sig via kik och hot om att bilden skulle publiceras på internet. 

Har suttit vid telefonen mest hela morgonen, får inget gjort. 

Vi tror oss veta vem den skyldige är och när alla pusselbitarna läggs på plats blir det polisanmälan. 

Vart är världen på väg?

Jo, jag lever...

Jovisst, I´m still alive and kicking.
Det har återigen varit ett långt uppehåll med bloggandet. Livet har liksom kommit imellan. Jobb och hösttrötthet har tagit energi denna höst. Men glädjeämnen har också funnits. Att asylsökande har kommit till byn har varit ett lyft. Att få träffa och umgås med dessa fantastiska personer berikar mitt liv. När migrationsverket duckar och inte tar sitt ansvar blir det engagerade bybor som får hjälpa till. Alltifrån att översätta brev skrivna på svenska från nämnda verk till att ordna mötesplatser.

Den stora glädjen har varit mötesplatsen för kvinnorna med handarbete i centrum. Vi håller till i församlingens ungdomslokal och träffas varje tisdag. Innan vi startade samlade vi ihop material, garn, tyg, broderier, stickor och nålar. Helt fantastiskt hur kvinnor runt om i Sverige har ställt upp för vår grupp. Ja, jag har fått garn per post från södra Sverige! Lenas garn, Nystat, Paulina och Anette har skickat finfina garngåvor.
Drygt hälften av kvinnorna har stickat och virkat förr. Resten är nybörjare och så otroligt ivriga att lära sig.
Kvinnorna är så glada över denna möjlighet att få ett avbrott i vardagen. Och det är en stor glädje för oss bybor som finns med på träffarna.

Fler och fler av familjerna får brev (på svenska) med härliga beslut om uppehållstillstånd. Jag är så glad för deras skull, men.... I och med att de får uppehållstillstånd kommer de att kommunplaceras och flytta ifrån Björna. Det känns vemodigt. De är mina vänner och jag kommer att sakna dem.

På något vis talar munnen det hjärtat är fullt av. Och just nu är mitt hjärta fyllt av nyfunna vänner och deras livssituation. Hur ser det ut på stickfronten hos mig då?
Jo jag stickar vidare. har dock varit dålig på att dokumentera med foto.
Jag bjuder på det som finns i min Iphone!

En uppifrån och ner kofta stickad i Eco baby ull har blivit färdig. Dottern har blivit förtjust i den, så jag får se hur länge den ligger kvar i min garderob...

Little shells stickad i merino tweed från Pickles. Jag älskar både garnet och mönstret.

Terih, ett så lättstickat och härligt mönster. Stickat i ettt ullgarn som jag hittade i mina gömmor.

Decembers Karins hittepå-se. Överraskningsstickning med humoristiskt mönsterskrivning.

Bilder på färdiga alster kommer så småningom!

Jag har även stickat min Offe nr 2 klar. Det blir en julklapp till min svärmor.

3 par vantar med flätmönster har jag ochså hunnit med i höst. Dessa har blivit julklappar från mig till några finfina vänner till dottern.

På stickorna just nu finns en liten babykofta tänkt till en liten kille som föds i april, Dödergöks fluffiga basker och en vanlig sockstickning.

Jag blir faktiskt riktigt förvånad när jag ser hur mycket jag har hunnit sticka denna höst..... Stickningen är en sån skön terapi när man liksom inte är på topp.

Nya vänner

Jag har fått så många nya vänner de senaste veckorna. Ju mer jag träffar de asylsökande, desto större plats får de i mitt hjärta. Ikväll har vi varit till en secondhandbutik i grannbyn. En hel busslast sjöng, klappade i händerna och var så lyckliga. Avslutade sedan kvällen med kaffe och gott samtal hos en av familjerna. Imorgon är det dax för fest. En av de asylsökande ska åka iväg en sväng och då är det hejdåfest. Om det var glädje på bussen idag, hur blir det då imorgon. Taket kommer att lyfta! Livet är fullt av nya upplevelser just nu. Och jag trivs!

Visste du det här om mig?

Det cirkulerar en lista bland bloggare just nu, en lista med frågor om bloggaren. Jag hittade den först hos fina Amanda och hänger på!

Låt som du när du är ledsen sörjer till:

 Tårar från himlen med Frank Ådahl

Beroende av:

Choklad och stickning 

Vem behöver du mest just nu:

Nära vänner och min familj

Vad tror folk om dig?

Att jag är superpräktig

Vad får du oftast komplimanger för?

Att jag alltid är så glad

Brukar du skratta för dig själv?

Ofta!

Vad står det i ditt senaste inkomna SMS:

Oki, puss, puss. (Från dottern)

Nästa mål i ditt liv?

Att tappa några av mina trivselkilon. Att börja löpträna till våren om knät håller.

Hur svarar du i mobilen?

I den privata, ja , det är Lisa. I arbetsmobilen, Svenska kyrkan Björna Elisabet

Vem ringde dig senast?

Min granne Gunborg som kommit hem från sjukhuset.

Antal timmar sömn i natt:

7 timmar i ett sträck. Mycket skönt!

Brukar du komma i tid?

Mina stressproblem gör att jag alltid känner en press att åka iväg i tid. Är ofta i mycket god tid... 

När mår du bra?

När min dotter mår bra. När jag är omgiven av människor som betyder mycket för mig. På jobbet med mina fina ungdomar. 

Hur känner du dig nu?

Avspänd. Glad över att huset är fyllt av härliga ungdomar. 

Vanligaste färgen på dina kläder:

Blått, svart och rosa

Var du aktiv i skolan?

Japp! Fröken duktig!

Favoritdryck på morgonen:

Svart kokkaffe

När brukar du oftast gå och lägga dig?

På vardagarna vid kl 22. Helgen senare

Är du blyg?

Sällan men det händer. Talar oftast obehindrat inför folksamlingar

Sysslar du med någon idrott?

Har varit tränare och lagledare för dotterns fotbollslag. I dagsläget nöjer jag mig med hundpromenader.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?

I alla fall när jag såg mina barn för första gången. Annars njaa.

Är du bortskämd?

Jag är nog bortskämd vad gäller kärlek och omtanke. Även bortskämd med att bo i ett fredligt land med service av alla slag. 

Inte en vanlig dag

Min sista dag som sjukskriven. Ozzy och jag tog en promenad runt byn. Vi gick inte många km, men var ute länge. Träffade flera av våra nyanlända bybor. Kändes gott att få hälsa välkommen och prata en stund. Jag är imponerad av den värme, glädje och det hopp dessa asylsökande visar. Väl hemma åt jag lunch och sen fick jag ett samtal från vår diakon. Viktig information behövde lämnas till våra nya vänner. Eftersom det varken är ben eller mun som gör att jag är sjukskriven, så tog jag mig an uppgiften. Hela eftermiddagen gick jag runt och informerade om bussturen till second-hand butiken som är planerad till imorgon. Jag mötte ännu fler och en sån vänlighet att jag blir alldeles tagen. Jag har fått höra mångas berättelser. Livet i Syrien och rent farliga resor för att ta sig hit. Trots att de lever så enkelt, med knapp ekonomi bjuds man på det ena och det andra. Jag är full av beundran, de är hjältar hela bunten.

Upprörd

Vi har under en tid vetat att asylsökande ska bo i byn under tiden de får sin asylansökan behandlad. En grupp bestående av representanter från olika föreningar, kommunen och kyrkan har träffats för att tillsammans arbeta för ett gott mottagande och en givande vistelse här. 

Igår anlände den första familjen. Migrationsverkets buss körde in i byn, tätt följd av en bil från ortstidningen. Första stoppet var Coop där pappan gick in och handlade. Öa's reporter och fotograf följde efter in. Så respektlöst och påträngande! Jag kom till affärn samtidigt och såg hur det gick till. Pappan handlade med hjälp av en tolk från Migrationsverket och reportern i släptåg.

Var fanns det sunda förnuftet? Hur skulle man själv vilja bli bemött? Att tränga sig på utan respekt för människan är tydligen helt ok. Vad blev resultatet? En helsida i dagens tidning, med ett nyhetsvärde som inte känns särskilt stort.

Opererad

I tisdags opererade jag min handled. Ganglionet var utbrett och större invändigt än vad läkaren hade väntat sig. Jag har haft ordentligt ont, handen svullnar och högläge är det som känns bäst. Igår va jag till distriktsköterskan, fick nytt fräscht förband och tillsyn. 6 onda stygn finns där under. 

Jag försöker njuta av min sjukskrivning. Varvar ner, tar långa mysmornar med Ozzy, och gör så lite hushållsarbete som möjligt. Är dock ganska frustrerad över att inte kunna sticka. Surfar runt på Ravelry, garnbutiker och tittar längtansfullt på mitt garn som så småningom ska bli en Pergola cardigan. 

Tycker lite synd om mig själv och tar en och annan chokladbit. 

Sen sist.....

Allting har återgått till det vanliga efter mina fyra veckors semester. Jag är tillbaka på jobbet och det är med sorg i hjärtat jag tar itu med gamla och nya arbetsuppgifter. En kär kollega är omplacerad i en strulig omorganisation och det blir stora förändringar för oss alla. jag är lite orolig för mitt mående, då jag var allt annat än på topp när jag gick på semester. Jag trodde att semestern skulle ställa saker till rätta, men så var inte fallet.

Under lägret i fattigskogen avmaskade jag min dubbelstickade cowl och en sjal. Har blockat dem och jag blev så nöjd! Nu längtar jag nästan efter lite kalla höstvindar så jag får börja använda alstren.

Cowlen är resultatet av en kurs i dubbelstickning med Visalisa när vi var på stickhelg i Docksta. Stickad i mitt favoritgarn, Visjögarn.

Mönstret på sjalen heter Black death och jag använde Abuelita, ett underbart merinogarn från Pickles.

I min stickkorg ligger just nu två koftor och ett par sockor. Den ena koftan är en uppifrån och ner kofta i Baby eco ull. Jag vann 10 st vita nystan under ett kalas på Onlinestickcafe för ett bra tag sedan. Nystanen utökades med rosa, blå och brungrått.

Jag är så sugen att sticka denna kofta, men jag har lovat mig själv att först göra min Offe klar först. Den stackaren har fått ligga underst i korgen så länge och behövde lite uppmärksamhet.Jag är inne på den andra armen nu så det är inte mycket kvar. Skam den som ger sig! 

Stickläger i Fattigskogen

 

4 dagar har gått sedan jag kom hem från årets stickläger i Fattigskogen. Under dessa dagar har jag drömt och längtat mig tillbaka, lett vid tanken på alla skojjiga samtal och dråpligheter men framförallt kännt en stor tacksamhet över att jag haft förmånen att få åka. Det är ett riktigt paradis! Umgås med andra som pratar samma nördspråk, inspireras av andras fantastiska stickningar, lugnet och känslan av att bara få vara. Helt underbart!
Kameran blev kvar hemma så jag kan bara bjuda på iphonefoton. Kändes faktiskt riktigt bra att inte behöva fota en massa utan bara ta det lugnt.

På stickläger is love all around!

 

 

 

Alla har sin egen stickstil!

 

       

Elegant eller coolt, vänj själv!   

                 

Ibland tar tröttheten över, varför inte ta en liten tupplur?

 

Vart man än tittade så såg man goa, glada stickerskor det hördes glada skratt och goa samtal

 

 

                
Lägertiden går alldeles för fort, det gäller att njuta och ta vara på timmarna man har tillsammans. Uppe med tuppen och sent i säng hela tiden med en stickning i händerna.
Tack för i år! Hoppas att det blir ett 5års jubileeum i Fattigskogen nästa år och att vi ses där!

På Facebook får ingen missfall

Läste ett blogginlägg idag. På Facebook får ingen missfall, där ska man visa sitt lyckliga liv. Ett liv i harmoni med glada bilder. För inte vill man ju verka misslyckad. Jag törs inte lämna ut mig. Vem orkar läsa om mitt urtråkiga liv, mitt strävande efter att hitta den rätta vägen. Kalla det förtioårskris om ni vill, men det är min vardag. Jag står vid ett vägskäl och vet inte vilken väg jag ska ta. Blunda och fortsätta eller kasta mig ut i det okända. Törs jag konfrontera mig själv och är jag beredd på konsekvenserna? Livet är inte alltid lika lätt som på Facebook.  http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/carinabergfeldt/article17047660.ab

Glädjespridare

Min senaste sjal har varit klar ett tag, men har fått ligga till sig och vänta på fotografering.
Stickad i Visjögarn karamell Ulla inköpt hos Yll och tyll
Spakande fäger, underbart mjuk och bara så ....glad!
Trots att det är en så enkel sjal, är den så otroligt vacker. Kände direkt att den skulle bli en favorit!
Udden är ett tips från fina Ulrika, en perfekt avslutning! Här hittar du mönstret.

Sjalar, sjalar, sjalar

Trots att jag inte har varit så flitig att blogga så har det stickats en del! Jag har nyss blockat 3 sjalar.

 

Ka´ana shawlette, ett mönster från ravelry. Jag var lite för optimistisk gällande garnåtgången. Började med Jitterbug men fick ta ett annat garn till udden. Resultatet blev inte alls bra. Spetsmönstret försvinner i meleringen.

 

 

 

Min färdiga maluka är jag mer nöjd med. Stickad i underbar mjuk merino från Medejas.

 

 Sist men inte minst, en klar favorit! Solution, så rolig stickning och så välarbetad. I love it! Garnet är Extra fine merino från Pickles, färg blå bonde. Jag tror att det var kombon bra mönster och härligt garn som gjorde denna sjal så go att sticka.
 

Jag tycks ha fastat i sjalträsket. Gubben skakade på huvudet igårkväll och sa: vad ska du göra med alla sjalar? Jag stickar och jag njuter av det. Njuter av planeringen av nya projekt, njuter av själva stickningen, njuter när jag använder det och jag njuter av att kunna dela med mig av mina färdiga alster. Nära och kära får stickat, jag skänker bort som lotterivinster och gläds när det blir uppskattat.  Igår maskade jag av ännu en sjal. Och nu är det dax att gå igenom mönster och hitta något nytt att sticka. Njutning var ordet!

 

 

Påskgodis

Visjökarameller är de bästa att fylla påskägget med!
Glad påsk!

Handarbetsmys

Dottern har varit hos mina föräldrar sedan igår. Känns gott att hon alltid är välkommen där när hon behöver komma ifrån och få perspektiv på tillvaron.
Hon hade med sitt broderi och har suttit många timmar med sin stickande mormor. När jag hämtade henne  tog jag med stickningen och vi hade en handarbetsmys. Vad jag älskar dem båda två!

Vinteryra 2013

Så var den årliga vinteryran i min hemby Långviksmon över för denna gång.
Ett evenemang som är inne på sitt tredje år, ett evenemang som tenderar att öka för varje år. Det har faktiskt utvecklats till nordens största skoterarrangemang!
I år 4046 besökande varav 625 barn och ca: 1500 skotrar stod på parkeringen.


 

I Allehanda, vår dagstidning finns ett bildspel. Själv fotade jag inget då jag hade Ozzy med mig för socialträning.
Till och med Nyhetsmorgon i tv4 har uppmärksammat arrangemanget som Helgens höjdare. Stort!