Det rullar på!

Dagarna rullar på och augusti har övergått  i september. Lite vemodigt att den härliga sommarvärmen har övergett oss, men samtidigt har hösten sin charm med klar luft och man får boa in sig med tända ljus och mys. Höst och vinter liksom inbjuder till stickning! Och det är ju verkligen inget att klaga på!
Nägot att klaga på är min urusla uppdatering här på bloggen. Jag har helt enkelt inte tid, kraft och ork. Heltidsarbete, hund, familj, hus och hem tar sin tid. Och att finnas för min svårt sjuke svärfar och svärmor som vårdar honom prioriteras högt. Jag försöker att åtminstone sticka ett par varv på min kofta varje dag, och sakta men säkert växer den! Jag lovar att snart, mycket snart ska ni få en titt på den.

Summering av veckan

Ja, då får jag lägga den första arbetsveckan åt sidan. En ny termin med nya utmaningar och återigen en ny medarbetare. Jag tror att hon är den tionde sedan jag började jobba där 1998. Det blir nog bra!

På stickfronten har det hänt något! Jag har köpt ett grått garn och börjat sticka en uppifrån och ner kofta à la Lisa. Jag har kommit en bit på väg och det är jätteroligt! Bilder kommer så småningom. Just nu är det inte så mycket att se!

Ett par turer till stan har det blivit. På tisdag för att vara med på en temadag "När det som inte får hända händer". En dag om sorg, kris och hur man tar sig vidare. En helt suverän föreläsare var Sara Dahlberg Eriksson. Tårar och skratt om vartannat.
Tur nummer två gick till doktorn. Jag medicinerar igen mot mina stressrelaterade problem. En liten checkup bara.
Den tredje turen var för att hämta hem tre gråtande och ledsna tonårstjejer. Dottern och hennes kompisar. Inte så hemskt som det låter! De hade varit på bio och sett Jag saknar dig, och var djupt tagna av filmen.

Nu ska jag sätta mig en stund med koftan, den ropar på mig!

Stickläger, åhhhh så underbart!

Hemkommen efter underbara dagar med underbara stickerskor i Fattigskogen. Jag är så glad att jag tog beslutet att åka.
Fattigskogen är ett fantasktiskt ställe. Inbjuder till lugn och harmoni. Kan man må annat än gott i denna miljö med dessa människor och med den goda maten som serveras av L-G och Ann-Louise?

Stugan jag fick bo i hette Björnen, så där kände jag mig hemma!

I strålande sol satt vi ute och stickade,

 när det blev kyligare flyttade vi in i storstugan.

Torsdagen bjöd på en stickkurs med  Lisa. Jag blir varm i hjärtat när jag tänker på henne, hon sprider sån glädje och kärlek till alla runt omkring. Hon inspirerade till planer på en kofta stickad uppifrån och ner.

Garnfärgning stod på schemat under fredagen.

En massa färgglada härvor hängdes på tork.

På lördagen var det dax för garnlotteri. Vi hade alla tagit med oss fina garner och tillbehör till vinstbordet. Det var svårt att veta vad man skulle välja, för allt var så fint. Men det finaste av allt var de handspunna härvorna som Elin hade med sig. Hon spinner själv och hade en liten kurs med några av oss.

 

Att få åka på stickläger är helt underbart, och detta tack vare finaste Ulrika som ordnat det så bra. Ulrika är helt fantastisk. Hon har liksom så många andra deltagare på lägret fått en speciell plats i mitt hjärta.  

Jag ser verkligen framåt mot nästa års stickläger. Då kommer jag inte att vela, utan det blir en anmälan direkt!

Kramar till er alla som var med på lägret och till er som inte hade möjlighet.

Uppdatering!

Ja, inte har ni fått läsa många rader från mig på ett tag! Det har inte funnits nån inspiration. Allt lunkar på här i sin vanliga takt. Sommarlediga ungdomar som vill vara uppe halva natten för att sedan sova bort hela dagen, en gubbe i fönsterbytartagen, en go och glad unghund och så jag som får vara spindeln i nätet!

På stickfronten har det hänt grejer. Kevätsjalen är klar. Den ska min svägerska C få. Hon sa direkt när hon såg den att DEN ville hon ha. Jag är riktigt nöjd med den.

Kevätsjal stickad i Rowan pure wool 4ply

Svägerskan C stickar inte själv. Jag har stickat sockar som hennes döttrar har fått. Nu har jag stickat ett par åt henne också. Så det blir både en sjal och ett par sockar till henne!

Sticklägret i Malung närmar sig med stormsteg! Nu är det bara en vecka kvar! Oj vad jag längtar! Jag va in till stan en snabbis idag. Det var lite som jag behövde ordna inför lägret....

Jag kom hem med denna påse!

Jag är sugen på att sticka en kofta, så jag va in på garnaffären och handlade lite koftgarn.

När jag kom hem låg något och väntade på mig i brevlådan....

Jag är redo för sticklägret! Snart är det dax att packa väskan.

Det ska bli så skoj!

Dagen efter....

Idag är det dagen efter, dagen efter min cafésöndag! Jag har verkligen haft fullt upp med baket. Som jag tidigare skrev så väntas mellan 200 och 300 fikagäster så det behövs en hel del bakverk.
När vi summerade dagen hade vi haft 264 gäster och tjänat ihop över 13 000 kronor! Inte illa för en dags fikaförsäljning!

Här har vi bullat upp med allehanda bakverk

Björnakakan är alltid lika uppskattad!

Pajer, tårtor och sliskkakor hade ett eget bord!

När jag kom hem i gårkväll efter 12 timmar på cafét tänkte jag på de som dagligen jobbar med detta. Vilket jobb de gör! För det är verkligen fullt upp hela tiden!

Det är mycket jobb med denna söndag, men så roligt det är!

Vi är tre tjejer som bakar men vi har våra familjer till hjälp under cafédagen. Utan dem skulle det inte gå. Ett tag var vi 9 pers som alla hade fullt upp! Fikagästerna vällde in!

Nu är det ett år tills nästa cafésöndag.....

Idag är det min dag.....

Tänk, för 15 år sedan var jag på förlossningen och strax före kl 11 föddes våran Emelie. En sån födelsedagspresent jag fick!
Vi firar våra födelsedagar tillsammans men det är mest hennes dag. Jag hänger med på ett hörn bara.

Jag är stolt att vara kvinna och svensk!

Fotbolls VM för damer och Sveriges lag storspelar! Jag gillar det! Det är så skoj att damfotbollen får mer plats i media. Ja, damidrott överhuvudtaget får mer plats nu. Ny match på söndag och jag kommer att vara klistrad vid tv´n!

Här fortsätter baket för fullt. Just nu en äppelkaka i ugnen. Känns lite tokigt att baka när det är så varmt ute. Men det är ett måste. Mycket ska bakas och då spelar inte vädret någon roll.

Igår tog åkte Gubben, hunden och jag iväg till en badstrand. Inga andra badgäster var där så Ozzy fick vara lös. Han badade, badade och så badade han lite till!  Så lycklig över att få svalka sig och busa i vattnet. Jag hoppas att han får uppleva det många gånger till i sommar. Men man är ju helt beroende av att stranden är tom.